Det gick precis upp för mig att han aldrig kommer tillbaka.
När en kompis skrev "acceptera att han inte finns mer" så fattade jag,
han finns verkligen inte längre.
Jag har inte förstått det, jag har inte kunnat acceptera det.
jag vill inte förstå & jag vill inte acceptera att den jag älskar mest inte längre finns.
det gör så in i helvetes ont, det går inte att förklara smärtan i mitt hjärta!
min vackra ängel, hoppet om att någon gång få möta dig igen kommer aldrig att släckas.
jag älskar dig över allt annat!

En annan sak som gör mig så jävla ledsen,
det finns vänner & det finns VÄNNER.
Jag orkar fan inte, man kan knappt lita på en enda jävel nu för tiden.
är det så det ska vara?
alla snackar så jävla mycket skit, alla.
jag snackar också skit, för att ALLA snackar skit.
Varför?
åh jag blir så jävla frustrerad..
Efter detta finns det inte många jag litar på.
Jag kan räkna upp namn på dem jag litar på till 110 %
Det finns 3 personer, Paulina - Sofia & Sofie.
110 % , sen finns det några stycken som jag litar på till 99%.
Behöver inte räkna upp namnen på dem.
Men från och med idag kommer jag inte lita på någon annan än dessa personer,
jag tänker inte berätta hemliga/privata saker för någon annan så ni andra behöver inte ens fråga.
jag älskar er, men jag kan inte lita på alla för jag vet hur det blir.
förlåt..
och en annan person som jag älskar,
jag vill förlåta dig, jag vill att allt ska bli bra igen.
Men jag kan inte, jag är så jävla rädd.
Det är när dem man litar på mest, när dem sviker en.
Det är då man blir mest sårad.

Jag hoppas ingen tar illa upp för denna texten,
för ni alla är mina vänner.
jag kan bara inte lita på alla, hoppas ni förstår.
jag är bara rädd.



Heaven was neading a hero, somebody just like you.