jag kan fortfarande inte förstå det, jag kan fortfarande inte förstå att det är sant.
kommer jag någonsin förstå?
när förstår man att den man älskar mest av allt är borta, och när förstår man att det alltid kommer vara så.
från den dagen han flög och för all tid framöver kommer han alltid att vara borta.
hur många tårar jag än gråter och hur mycket jag än önskar så kommer han aldrig tillbaka.
Jag vet det, jag kan bara inte förstå det.
jag förstår inte varför..
varför min prins av alla i hela världen?

Varför börjar jag tänka, tänk om..
varför väljer jag mellan olika saker?
alltid ett virrvar av olika frågor, men jag får aldrig någonsin ett svar.
alltid en längtan tillbaka, alltid en önskan att få honom tillbaka, alltid en djup sorg och saknad.

Jag har glömt känslan av hur det är att sitta upp och inte känna den minsta rädsla,
att hoppa upp och bara rida för att det är livet.
Att aldrig vara rädd för något annat än att hästen ska skada sig.
Kommer jag känna sådär igen, kommer rädslan och oron försvinna.
Kommer jag vara lika trygg på Brimi med tiden?
Jag hoppas det.

Jag hoppas du har det bra, var du än är.
Och jag hoppas med hela mitt hjärta att vi någongång ska ses igen.
Att jag någon gång ska få sitta på din trygga rygg igen och glömma alla bekymmer.
Att vi ska vara vi, du & jag - Nökkvi & Evelina.
Vi var Elit, ingenting kunde stoppa oss sålänge vi var tillsammans.