god kväll alla babes som kollar min blogg! :-D
pyjamaspartyt igår blev lyckat!
- god mat, god efterrätt & gott sällskap. :-)
kollade även på två filmer,snackade med jesper, spelade guitarhero & hade tävling *säger inte vad* ;-)
stack till stallet vid halv 4, mockade, borstade & myste med bebis!
såå nu sitter jag bara här & datanördar mig med msn,bilddagboken & bloggen :-)
idag tänkte jag skriva om hur det är när man känner att man håller på att förlora allt som betyder något & hur svårt det kan vara att hitta tillbaka till sig själv efter en jobbig tid.
Det började sommaren 08, det som inte fick hända - hände.
Mitt allt, min bästa vän & han som jag älskar mest av allt, han blev plötsligt halt.
Ingen visste vad som var fel och efter några veckor när vi besökte veterinären så fick han behandlingar i tre av sina ben, då trodde jag fortfarande att allt skulle bli bra igen, han fick fler behandlingar och det blev bättre varje gång men inte helt bra. Han fick en annan sorts behandling och fick en överreaktion så han var tvungen att ligga inne i nästan en vecka,
jag tappade allt hopp & kände bara att nu ger jag snart upp jag orkar inte mer.
Han blev bättre men fick svaret att han troligen aldrig skulle bli helt frisk, det blev en lugn vinter & jag började skritta honom så smått. Jag mådde bättre en tid men sen föll jag tillbaka igen & allt var ett helvete, jag hade inget hopp kvar & ingen ork att kämpa. Det tog en tid men jag bestämde mig för att han är den enda jag vill ha, jag kan inte leva utan honom. Jag fortsatte kämpa & bestämde mig för att detta måste bli bra, det ska ju alltid vara vi två.
Ännu en gång föll jag ner i det stora svarta hålet, men inte helt och hållet denna gången. jag fortsatte att kämpa men tappade styrka, efter nyårsafton kände jag bara att nu är det nytt år, nya tag & jag ska kämpa in i det sista!
Detta året har inte varat så många veckor men jag har mått bra & varit lycklig denna tiden, jag försöker se ljust & inte oroa mig förrän jag verkligen behöver.
Utan mina vänners stöd hade jag aldrig klarat mig igenom detta, för det har tagit väldigt djupt och med detta vill jag säga - Tack till alla som känner sig träffade! <3
Alla där ute som känner sig nere, försök resa er igen & ge er inte förrän kampen är vunnen - det är svårt & det funkar inte alla dagar, hjälp & stötta varandra för det finns inget man behöver så mycket som sina vänner under en jobbig tid!
Sen ville jag bara skriva tack till jesper, som jag inte kännt så länge men som alltid ger mig ett gott skratt! :-D
Det var allt för mig idag, hoppas det var till någon hjälp :-)

Försök inte hitta någon du kan leva med - hitta någon du inte kan leva utan!
XOXO