det är helt sjukt vad min brims har förändrats på lite mer än 2 månader.
när jag fick honom var han en ohanterad, envis hästjävel.
nu är han en riktigt guldklippa, han lyssnar, han är väluppfostrad & han litar på mig.
Han är som en drömhäst & än har vi bara kommit en liten liten bit på vägen,
och vi skulle aldrig kommit såhär långt på denna korta tiden utan Paulina.
Hur ska jag någonsin kunna tacka dig? <3

På 2 månader har vi provat ganska mycket,
- han kan nu stå i stallet & bli ryktad utan att få panik och stressa ihjäl sig.
- han kan bli ledd som en normal häst, han går inte på mig & han springer inte förbi mig.
- han kan ha både träns & longeringsgjord på sig.
- jag har suttit på honom en gång och han rörde inte en fena.
- han har blivit tömkörd en gång & även om han var envis så funkade det till slut och han var jätteduktig.
- vi har påbörjat longering.
- vi har påbörjat inkallning & det funkar oftast jättebra.
- han kan springa lös på en volt runt mig.
- han kan följa mig som en hund.
- vi har varit i skogen en gång & han skötte sig kanonbra!
- jag har gått med honom själv också och han är verkligen jätteduktig.
- han har löshoppat och han hoppar riktigt bra, det ser verkligen lovande ut!
Mer kan jag inte komma på nu, men vi har kommit en bra bit på vägen!

Utseendemessigt har han också förändrats, inte jättemycket egentligen men om man kollar på hans ögon & hans uttryck. Hur han rör sig osv så är det som en helt annan häst.
När jag fick honom såg man ingenting i hans ögon, hans blick var tråkig & tom.
Om jag kollar i hans ögon nu så ser jag rakt in i hans själ.



Denna bilden är tagen den 4 april, andra dagen jag hade honom.



Denna bilden är tagen för exakt en vecka sedan, 1 juni.

Aldrig trodde jag att jag skulle älska en häst igen,
men han ser rakt igenom mig och man kan inte annat än att älska honom.