det svider i halsen,
jag kan inte hålla det inne längre.
tårarna rinner sakta ner för mina kinder,
jag tänker på dig.
jag tänker på alla dagar vi hade
& jag förstår att det är över nu.
varför lämnade du mig här helt ensam?
jag är svag utan dig, jag behöver dig för att orka andas.
jag tar mig igenom alla dagar,
det är ingen som ser vad som gömmer sig längst inne i mitt hjärta.
jag klarar mig, jag är okej.
men jag är inte längre hel.
det finns någonting inuti mig som skriker på hjälp, jag vill bort från denna smärta.
kommer den någonsin försvinna helt?
det har nu gått snart 4 månader & det känns som att det var igår du gick.
4 månader och smärtan är lika stark, jag har bara lärt mig hantera det bättre.
hade det inte varit för brimi & mina vänner hade jag gett upp för länge sedan.
& då menar jag mina riktiga vänner, dem som verkligen alltid finns där & som bryr sig no matter what.